jag visste att jag var golvad, men inte när den enda gången jag kunde flyga var bland dimmans stob och dunkande höfter mot väggar, Utan när du sa att du visste vad som var bäst för mig.

jag visste att jag var golvad, men inte när jag låg still i trapphuset efter att stormen slagit alldeles för hårt i mina armar, Utan när jag tog en nummerlapp på vårdcentralen fast det inte var någon kö.

jag visste att jag var golvad, men inte när jag såg mig själv i spegelen och såg någon annan därinne, Utan när jag gick upp i tid och visade sl-kortet för busschaffören.

jag visste att jag var golvad, men inte när jag hellre låg på ditt golv än i min egen säng. Utan när ditt golv gav mig blåmärken som man hellre skulle se på halsen.