Vart skall vi efter festen gå
då vi lämnat åt timmarna
de pyntade pinnarna
och speglarnas lister
med liljor uppå
Sköraste skimret
nattliga flimret
oss skamligt har bjudit
varandra att trå

Vad blev vi om förbudet bröts
i den glesa av buskarna
då skrattade kuskarna
med gatornas damer
– vi troligt försköts
Vildaste vinet
simplaste skrinet
oss skulle förmenas
vid skammen som göts

Dansen går lik en kryckas slag
där jag lämnar dig gråtande
omsider förlåtande
den längtan till dig som
skall skymma min dag
Tårarna steppar
på dina läppar
du saltas till vanvett
du saltas som jag

Varför skall vi på fester gå
då vi skyndar till lidande
till längtan och kvidande
och krångliga tankar
vi vet skall bestå
Timmar att blunda
timmar att stunda
– du vettlösa kärlek
som ingen skall få!

Pudrat ansikte, korpsvart hår
– vad du mumsar, du målade
av rödvinet skålade
det krås och kravatt
fula fläckar av får!
Ditt leendes kyla
intet vill skyla
du blänger i blekhet
men rosenröd går

Se, snart har vi från festen gått
vi har stigit till tömmarna
med saltade strömmarna
som fårande räfflor
i köttet vi fått
De skall ej enas
aldrig förenas
ej stillas i kvällar
på festande slott

Vart skall vi efter festen gå
efter rusiga dyningen
ur natten till gryningen
det sorgfällda bolster
vi lagt oss uppå
Nog skall vi vandra
tysta som andra
bejakande svärtas
av blickarnas blå

Röda blir dina ögons ärr
efter festen som rasade
och tryggheten trasade
nu hörs dina hästar
vart gnägg från din märr
Snart får vi sörja
den fest som skall börja
snart skils våra vägar
vid skogsvikens kärr.



24/6 1988