det är alldeles för lätt men samtidigt alldeles för jävla svårt att ge bort sig själv till någon annan. det är ibland enkelt att ge bort sin kropp för en natt, medan andra nätter kräks man av blotta tanken. för att ingenting känns rent. smutsen sitter fast hur länge man än duschar

hur många hjärtan ska man förstöra, hur många dansgolv ska man leva på, hur många ögon ska man fånga, innan man fångar rätt? det är så enkelt att hitta en hand att hålla men det är så svårt att ge bort något annat än sina händer. smutsen finns ju längre in

det tar sju år för kroppen att skapa ny hud och snart har det gått dubbelt så lång tid men det är inte i huden det bränner. det är djupare än så. det är hjärtat som skaver och det är lungorna som inte får tillräckligt med syre och det är benen som kniper ihop av rädsla. det är så lätt att tappa kontrollen

jag pratar inte om det lika ofta längre för jag märker när folk har tröttnat på att lyssna. de kanske inte förstår det men jag är alldeles för bra på att läsa av deras ansikten, de kan aldrig ljuga för mig. jag minns inte senast jag hade en flashback men jag har hållit mig undan precis alla möjliga dofter, låtar, platser och situationer som kan utlösa dem

så hur låter man någon få ta del av ens innersta, när alla de som har fått veta till slut har gett upp? det spelar ingen roll hur många delar av förklaringen som finns när den största delen går ut på att jag är för komplicerad, för trasig, har för många regler, inte klarar av precis vad som helst

hur kan någon begära att jag ska kunna glömma?

ändå är det de säger, utan att uttala orden

det vassa ligger i skåpet i badrummet och väntar på att jag en dag inte ska orka stå emot mer, för har man en gång börjat är det så jävla svårt att sluta. men jag vill inte ha fler ärr på min kropp nu, varken inombords eller utanpå. ändå är det precis det jag får när såren läker bit för bit

men ingen tid i hela världen kan läka det största såret av dem alla

hur glömmer man stängda sovrumsdörrar nerdragna persienner fula ord nerdragna trosor och fingrar som inte hör hemma där de är, hur tvättar man bort en skam en smuts en äckelkänsla över hela ens jag, hur raderar man en rädsla över ett monster som faktiskt finns på riktigt?

det är alldeles för lätt men samtidigt för svårt att ge bort sig själv till någon

ta min hand inatt, följ med mig hem, vi tar en cigarett, jag skrattar högt och jag vet att jag kan dansa bort mina bekymmer för en kväll med ett glas rödvin en vän och för många läppar att kyssa. men ta inte min hand inatt, följ inte med mig hem, för det kan lika gärna sluta i tårar, och det vet vi båda två att du inte hoppas på

alla dessa vackra människor som har kunnat se mig i ögonen efter veckor, månader, år, och säga att nej nu ger jag upp du går inte att fixa det är för svårt du är för trasig du är för komplicerad, och en vän säger till mig att "du är inte komplicerad Julia, du är bara mänsklig", men jag känner mig inte mänsklig, bara trasig

hur ger man bort sitt största sår till någon med hoppet om att de inte ska hälla salt i det men med vetskapen om att det någon gång kommer ske? ingen vill hålla händer när tårarna faller så ofta, ingen vill lyssna på hjärtats smärta när man sitter på sitt badrumsgolv och gråter med blod rinnandes från låret

kan du inte ta ett skämt eller? och en blick som jag skulle, om jag kunde, vrida livet ur med mina bara händer. det är inte ett jävla skämt och mina läppar väser men jag är inte så förbannat stark när jag är ensam och jag håller bara huvudet högt när jag vet att andra ser på

smutsen tränger in djupare och det spelar ingen roll hur många psykologer jag går till för ingen kan radera skammen som har bosatt sig i min själ. den fyller hela mig och jag är så trasig när jag röker cigaretter i ensamheten på min balkong mitt i natten eller när jag ligger i sängen och inte kan somna eller när jag står i duschen och försöker skrubba min hud ren

det blir aldrig riktigt bra. det blir aldrig ett ärr. det är bara ett öppet sår

fritt för vem som helst att hälla salt i

för det är så lätt men samtidigt så jävla svårt att ge bort sig själv till någon


och jag vill ju bara bli hel.