För länge sedan
levde lyckliga människor här.
På ett bortglömt alfabet
stod vid ingången skrivet:
"Lyckans trädgård.
Den som träder härin
låte sorgen fara."

Med hjärtan brinnande
som solar
levde vi bland ängar och skogar
och paradisisk marmor.
Då ropade vi på varandra
med våra riktiga namna
som ekade bland fågelsången
i Kärlekens dal.

Allt detta ska vi glömma.
Bara en obestämd känsla
av längtan finns kvar
som får oss att dröja
när våra blickar möts.