Jag borde fötts till ett ek som stod stabilt på marken med rötter långt ner i jordens inre och toppen som nuddade nästan molnen men som ingen stormvind kunde vaja.

Eller kanske borde jag fötts till ett litet mullvad, jag skulle nog kunnat njuta av livet i de frodiga mörka mull, kavlande fram bland mina trånga tunnlar - vägar som enbart leder mig till trygghet.

Men långt där nere under marken hade jag ändå burit en hemlig önska att möta en annan liten varelse.
Gärna en till mullvad eller kanske en liten skogsmus, fast väldigt god och omtänksam en.

Då skulle jag bjuda honom in i min lilla grotta där vi kunde ligga sked och fnissa små hemliga ord i varandras öron på bädd av maskrosblad och torkade skogsstjärnor.
Kanske är det du med jord under dina naglar som är min dröm prins?