Det öronbedövande bruset
det alltgenomträngande sorlet
färgar bilden av väggar och nattmänniskor
gör om luften
och ruset blir ett normaltillstånd

Där av alla ställen
ser hon äntligen någon vars ansikte hon vill se
Den gamle saxofonisten
Eller är det inte han

Det är inte han
bara en annan gammal saxofonist
Medan hon konstaterar det
tänder någon
hennes cigarett

Varför finns det aldrig någon
enkel väg ut
Hon kan glädjas åt sitt svarta munstycke
och sin silhuett.



30/1 2015