kristallblad

svävar

lyfter

fjärilens vingar

bär

fingerdroppar in

in i

släckta

oroligt

vrider sömnen

pannans floder

kristallblad

fjärilsvingar

smälter

in

sömnen andas

stillhet

i puppan vilar längtan

kvinnan

vakar vid lågan

skuggor kryper

uppför

kan du

älska mitt hjärta

trots

detta

kvinnan skälver

i rädslans omfamn

kan ändå ej glömma

doften av detta är

älska

kvinnan

sluter

rädslosjalen

allt

tätare

om

nog nu

viker drömmen

lägger drömmen i askens rötter

viskar

tunt

dig räds jag att släppa in

in i mina händer

hon lystrar

vattnet under isen porlar

sköljer drömmen vit

rädslan

släpper kvinnans hand

smeker hennes ögon

det finns

vackra

händer

och varför skall du glömma

det ditt hjärta

sköljer

rent

ur svärtans linjer

floden är ett öga

vilket omsluter i kärlek

dessa

händer

han

stiger ur

den

drömmen

stiger in i

den

drömmen

ser ett ansikte

i elden

mannen

skådar i sina händer

hör

kvinnan viska

varför

är din vilja att glömma

det vackra

i ditt liv

du är

det dina händer talar