Ännu sover marken
under vita vintertäcket
Ännu ingen tanke
på att väckas
Ingen tanke på att grönska
och att blomma
Ingen tanke
på den sommar som ska komma

Endast skön är vintervilan
Inget tvång till allt som skall
Bara ligga i en dvala
Men kanske
väntar i alla fall
Kanske redan ana strålar
som sakta kryper ner
Väl medveten om de svåra
Om den kraft
som jorden väcker
När hela marken skakar
och ej kan stå emot


Då är vita vintertäcket
ingenting som döljer
Då ger de kraft av vatten
som över jorden sköljer
Väcker allt från dvalan
som var så lugn och skön
Och allt skall åter blomma
på ett täcke
som då är grönt