Hopplöst
Det borde ha varit du och jag nu
Vi skulle ha haft vår tid
Suttit i soffan i timmar med en tekopp och pratat om allt som du sa
Vi skulle ha gått hand i hand genom skogen och skrattat
Sen skulle du ha kysst mig så jävla mållös att jag aldrig mer ville andas
Talat om för mig hur vacker och unik jag är i dina ögon
För det har vi drömt om länge
Fantiserat
Jag skulle ha fingrat på dina tatuerade armar
Lyssnat på dina historier från ditt trasiga liv du levt
Dragit in din doft i mitt sinne
Och berusats av din närhet
Men vi
Vi är inte dom som får varandra
För vi har allting emot oss just nu
Och du kan inte plocka den där snäckan du pratar om
Jag har raderat allt av rädsla
Minns snart inte alla ord du skrev till mig
Men jag försöker komma ihåg känslan dom gav mig
Och den känslan är fan den skönaste jag upplevt på väldigt länge
(Och varje gång du ger mig små tecken hoppar mitt hjärta frivolter för att sedan gå sönder i bitar)
Hopplöst