varannan gång ger hon mig ångest
varannan gång gör hon mig lugn
var tredje gång tror jag mig se henne
var fjärde svävar jag i mörker
jag vet inte vad som hänger ihop med vad
jag vet ingenting
hon fascinerar
jag gör mig halvt galen
jag vet bara
att tiden jobbar
med bägges växellådor
samtidigt
och att hon med ordens hjälp
slår sig lös av vanmakt,
av en slags återhållen åtrå
till det okända,
och strax kommer att framträda
hjulen börja rulla
som på en uråldrig stelopererad varelse
konstruerad och framsprungen
ur urtiden
letandes efter ett talande hjärta
av kött och blod

och att allt detta redan har hänt
i en generalrepetion
utan min närvaro

jag vill se premiären
sen
fortsätta rulla

hjärtat slår lugnt
tanken väntar ankomst

hon får mig att veta
vad jag inte säger