Tappar och fumlar
glömmer
kommer av mig
sitter och stirrar in i väggen. Tre timmar borta.

Mobilen går sönder. Igen.
Nej, jag tappade den inte.
Det är inget fel på den?

Rusar ut ur mobilfix.

Hon, som gått en schamankurs, håller sin kaffekopp mot munnen. Stannar upp, stirrar på mig, men på allt utom mig. Ställer ner koppen och ursäktar sig. Oj, måste gå du vet-barnen, katten, kursen.

9:e mobiltelefonen slutar, laddar ur sig själv.
Jag har öronproppar på dagtid. Solglasögon på kvällen.
Glömde att betala hyran. Skärmen blinkade till just när transaktionen skulle iväg.

ADD. ADHD?
Vad är det för fel på mig skriker jag till TRE. De vill sälja en mobil och ett abonnemang. De vet inte. Men jag kan binda upp mig på kortare tid?

Går rasande ut i badrummet, lampan går sönder. En blick i spegelmörkret. Mina solbrillor ser jag. Det andra är inte synligt. Om jag såg det jag inte såg skulle livet bli outhärdligt. Jag kanske skulle dränka mig i handfatet. Gråa moln som stormar runt mitt huvud, formar gap mot mina öron och skriker. De greppar mina ögon, håller sig fast med benen om min hals: skriker, vrålar,
HÖR MIG
HÖR OSS
DU KAN
HJÄLP
RING
HJÄLP
TA OSS HÄRIFRÅN.

Blundar. Går ut. I ljuset. Ont i huvudet. Stirrar på en fläck bakom teven. Försvinner i minst tre timmar. TRE!

THREE is the magic number....Yes it is. Its the magic number.