det kan räcka med en blick och hon ser på en gång att något jobbigt snurrar i huvudet på mig
hon fattar så fort, att det glada humöret plötsligt blåst bort
att ilskan, besvikelsen och sorgen tagit över och fått hjärtat att bulta för hårt

och varje gång löser hon det,
ibland bara med ett leende och en hastig kram, ibland med pussar och vin, ibland med en skarp ton och ibland med att bara mima "jag älskar dig" från andra sidan rummet

hon säger åt mig att sluta plugga när jag inte förstår ett enda ord i kurslitteraturen, hon tvingar i mig mat när jag inte ätit ordentligt på flera dagar, hon drar med mig ut och raggar upp fina pojkar åt mig som gör mig fnissig och får hjärtat att spraka i en timme eller två

hon kommer hem till mig klockan elva en söndagkväll när jag smsar och säger att jag går sönder, att paniken är en halv minut bort. hon kommer hem till mig, sätter mig vid köksbordet och spelar Skipbo med mig i två timmar för att få mig att tänka på annat, innan hon bäddar ner mig och sedan sover med mig hela natten

hon slänger upp mig över axeln och bär mig därifrån när jag pratar med honom över bardisken, säger att jag inte ska ge honom så mycket uppmärksamhet. det får honom att gå och det är så skönt
sedan ler hon åt mig när mitt skratt ekar i hela lokalen för att en kille bara vill ha kvittot om mitt nummer står på baksidan

hon får mig att sluta tvivla på mig själv, när jag inte vågar testa något nytt för tänk om jag gör fel tänk om jag misslyckas. men det spelar ingen roll för hon finns där ändå. hon älskar mig ändå och det är så skönt att ha någon som gör det

när jag ringer halv fyra en natt för att jag blivit utelåst i snöstorm och hon säger att kom för fan bara kom och jag gråter i hennes famn innan hon lagar mat till mig, men hinner bara ta en tugga innan jag somnar och när jag vaknar skäller hon ut honom via telefon, för att han glömde bort att jag inte hade någon nyckel

det är tisdagkväll eller torsdagkväll eller lördag, det spelar ingen roll, jag smsar och säger att jag är uttråkad, säger att ångesten står mig upp i halsen, säger att jag inte vill vara ensam
och hon skriver bara "kom" och det är så självklart, att det aldrig är några bekymmer. att jag alltid är välkommen. och jag går aldrig därifrån utan mat, kaffe eller lite vin i magen

det är så fint, att ha någon som bryr sig så mycket. någon som förstår och någon som gör allt för att man ska må lite bättre och vara lite gladare

och jag skrattar så högt när jag skrattar med henne. hon är den finaste vännen jag någonsin skulle kunnat önska och det är så vackert för så länge jag har henne klarar jag nog vad som helst

min värld rasar inte så länge jag har henne att luta mig mot
och hon är min klippa när livet blåser hårt


(jag älskar dig, du gör mig hel)