Dåligt omdöme råder och jag ser spegelbilden måla på en bild för att locka till offer i mörkret. Likt blommor finns för att vara vackra framhäver läpparna en färg som ska visa något djuriskt, något sensuellt men vid dessa möten var finns romantiken mer än i hjärtans kamrar? Dessa spöken som får oss att bli mer än vad vi inte är men det gör ju inget när etanolen spelar oss som dockor. Visst finns vi med på ett hörn, jaget men vi breder för stor plats åt det ytliga, dessa spel vi måste spela för att inget svårt kommer löna sig om människa ej får dra lite. Alla ögon som stirrar åt en när man går, dessa suktande blickar från alla åldrar och jag undrar bara varför?

Drar läppstiftet i linjer och hoppas att jag blir kvalad inför den osynliga kampen om att kunna locka till mig allt jag inte vill ha. För kanske är det jag vill ha inte nog.
Kanske är romantiken borta. Kanske är kärleken inte äkta i vår tid.

Jag vet inte vad andra tänker eller känner, men jag ser ingen romantik bara vuxna människor som försöker att leka kärlek.

När ansiktet är färdig fakead gömmer vi våra fula hemligheter om att vilja bli önskad och älskad.