dom som inte vill ha mig springer jag efter tills dom vänder sig om, stannar med en kniv som jag får i magen
och dom som vill träffa mig kan jag inte träffa för jag spränger tystnad med min blick, tar saker jag endå skulle få, kastar glas i marken så du får atombombsmärken i ansiktet

han slår mig med skrik när han inte får som han vill
han blir alltid hysterisk och bankar på dörren frenetiskt när det inte gick som han trodde, som att ha slösat sina sista pengar på falska löften

försöker gråta tyst under täcket, men det är som att försöka dölja ett inbördeskrig
saknaden av ida balanserar på räcket, så som man saknar sovsäcken i ett januarimörker för att hinna till jobbet i tid

jag vill bara hitta något som gör mig lugn