Solen gör din haka till Grand Canyon. Kopparröda strån snuddar min handflata när jag utforskar din kropp. Det stora fallet från din hakspets till din halsgrop är svindlande. Det kittlar i magen när mina fingertoppar tar ett kliv rakt ut. Skrapar min handrygg mot skogen som löper från din underläpp till din hals. Du är en spännande utflykt för mig. Jag får skrubbsår på hjärtat av ditt leende. Linjerna som bara syns när du ler är menade för mig att falla ner djupt i med blicken. De tilltalar mig. Trycker mitt ansikte mot din hud. Landar med näsryggen mot ditt nyckelben. Inhalerar dina dofter, blir knäsvag. Din kropp är en kanjon och jag har för avsikt att bli kvar. Beundra. Utforska. Hänförd av dina djupaste dalar och dina höjder som reser mig till skyarna. Huvudet bland molnen. Min mun mot dina läppar och jag kan skönja smaken av äventyr. Ditt andetag mot min nacke är den sandstorm som knuffar mig från klippan. Som får mig falla handlöst, för dig. Du är mitt Grand Canyon.