Tillintetgöra det gjorde du med en elegans.
Du gömde det bakom din snällhet, din osjälviskhet men inför mig begärde du allt.
Du ändrade, förändrade, valde att medvetet att inte ge det jag bad om att få.
Mina behov stod i din makt och du lekte med hela min existens.
Precis sådär som du har blivit sårad av allt och alla.
Och du behöll din makt, ditt kontroll, dina rutiner i schack.
Och du valde att spela med mig. Med allt jag investerade i dig, i oss och jag var inte felfri.

Jag erkände mina fel.
Mina brister.
Min stolthet.
Mycket var fel, jag vet det.
Men du kan aldrig ha fel. Du vet inte hur det är att ha fel.
Du vet inte att svaret finns bortom alla våra tillkortakommanden.
Och du projicerade dina svagheter på mig.

Påstod att jag aldrig skulle klara vissa saker.
Att vi höll varandra tillbaka.

Och då mina krafter kom sakta men säkert.
Försökte du ta ifrån mig det jag har byggt upp.
Din osäkerhet som stinker, som försöker få mig att bli osäker.
Din egoism som vill förgifta mig.