En avlägsen vän
Du var min bästa vän
när själen gick i stå
de dagar när himlen
var täckt av det grå
Med dig i min hand
och ett vitt pappersark
din vers om vardagen
gjorde mig så stark
Det kändes så behagligt
att hålla dig i handen
vi bar en gemenskap
de bästa kärleksbanden
Du gav mig sköna linjer
mjuka på något sätt
likt vågorna på havet
så behagligt och så lätt
Min fina blyertspenna
oumbärlig i livet
en källa till inspiration
i allt som är skrivet
Så utvecklades naturen
du fick din överman
att skriva mera enkelt
snabbare än du kan
Vi vinkade farväl
till tårar i min blick
men minnena lever
med de fina år vi fick
Nu bor du i en låda
ersatt av ny teknik
tangenter och skärm
och så blev du antik
(Copyright © ULJO)