Jag fick en gång
ett råd
då när jag var som mest sårad
och sårbar
utan skyddande skal
planlöst guppandes i efterdyningarna
av alla helvetes kval
som kommer sig av
krossad tillit, försmådd kärlek -
psykiskt nedbruten och rädd.
Rådgivaren pratade om
en andra chans,
att jag skulle ge mig en ge dig en ge alla en
eller två, tre, fyra egentligen.
För vem är inte nervös vid första mötet? Den
som aldrig känner något, den som inte bryr sig om,
den som är trasig och tom.
Vem har inga fel och brister? Den
som är olidligt utan självinsikter,
som är ego och bitter på livet.
Vill jag hamna där? Som en patetisk
gammal nucka, sitta där och sucka
ensam om kvällarna utan liv i luckan?
Nej, det vill jag väl inte, det vill väl inte nån,
jag vill bara hitta någon att tycka om,
någon med insikter, djup och karaktär
någon att älska och hålla kääär,
och P4 spelar melodikrysset
mellan raderna kysser
vi varann och ditt kaffe och mitt te kallnar i koppen
men det gör inget för jag har värmen i kroppen.
Första dejten är chansartad och alla dejter borde vara minst fyra
(tjoho, här tar Amor och Eros fram pilar och lyra)
för på första dejten fokuserar båda på sig själva
trevandes efter modet att släppa någon nära.
Skyddade av självcentreringens höga murar.
Vem är det vi lurar? Vem är det vi lurar?
Sedan kommer kvalen, vill han hon hen
ses igen? Ingen vågar ringa av rädsla för att verka påflugen.
Fyrdejtsregeln eliminerar, garderar
ett kryss två
det blir vinst ändå utan att vi generas
och andra träffen kan bara bli bättre
än första katastrofen där jag sa ”aldrig mer!”
efter att han nypt mig i rumpan flera gånger
utan att ha visat ett uns ånger när jag protesterade.
Så med hundar i koppel och hårt kopplade känslor
promenerar vi i skogen, på krogen, men akta dig för höet på logen,
och han verkar klok och hon verkar snäll och han verkar
ha skoskav men inte ett gnäll. Andra dejten blev helt ok.
Tredje dejten och de kan lämna fusklapparna hemma, de lämnar
rädslorna i garderoben och attityderna rämnar
när själarna inser
att det inte är så farligt, att de inte blir dömda,
att de hanteras varligt, de kan sluta att gömma
sig. Tittut. Tittituu. Det är du!
Så kommer då dejt nummer fyra. Hur låter egentligen en jävla lyra?
Kanske som fågelkvittret på våren, kanske
som åtråns sjungande mellan låren. Nej! Jag säger inte
att det är dags för sex, herregud unge, vänta med det!
Lär känna varandra på djupet först,
loda den andra med din inre röst. Bestäm
att det är ni ¤ och håll er till det.
I relationer som ska hålla en evighet
är det bäst att du vet, att en, två, tre, fyra chanser kanske inte alltid räcker,
det bör finnas mer än fysisk åtrå som väcker
kärlek.
Lär känna, ge chanser, förlåt och markera. Var tydlig:
Det här är ok men detta vill jag inte mera!
För för varje chans du ger en annan, ger du dig själv detsamma,
och det var detta hon rådde mig i, min älskade omtänksamma mamma.