Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

På något sätt tillägnat döden

Stäm in, låt oss stämma
förhör, låt mig bli hörd
Livets spektakel gör sig rörd

Ty i din strävan du saknar det levnadsfulla, i din strävan du gör ej som sig bör

Räta upp dig, stå stadigt
Vem vill som falla ner
Bejaka din inre rymd, att sväva är att
sakta falla mot sin död

Slumrar mellan ord, de klär inte klädsamt som sig borde
Så stäm in, låt oss stämma

Här befinner sig viken, där de besvikna känner sig sviken
Här är det uppehåll, visst är det här de samlas utom kontroll

Stäm in
Ty i Din Strävan
Är att dö
Då din död bäddar In

Spelman lyktar din framtid, leder ditt och dig
det till trots är jag så vilsen i mig
Sorg och kapitel visar sig

När tankar kommer trånande i vakum blekt
är jag den sista att höra toner
det blir mitt svek, sviken stämmer jag in

Här hör jag hemma , här är jag trött, min död
således väl bemött

//På något sätt, tillägnad döden får den heta, tolka efter behag




Fri vers av Frostheim
Läst 291 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2015-05-01 01:34



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Frostheim
Frostheim