Stannade till för en kort stund
ute i ett rött landskap, med flera andra bredvid mig
de sov var för sig
lutade mot passagerarfönster i gamla Mercedes bilar
Chauffören äter blad i öknen, idisslar dem lugnt och betraktar mig i backspegeln
En kamel i hägringen
min svarta väska på ryggen full av sand och tankar
Så från ingenstans, flaxar de ner, som stora albatrossfåglar och beordar mig ur bilen
lägg dig platt på mage
Öknen gör ont, den är bitterljuv mot min hud, vilken floskel, ändock sann
Män i Ray-Bans som visiterar mig på mina känslor, skriker min ande på ett tungomål jag inte kan tolka eller översätta med Google translate (då)
Ett språk jag inte förstår med skorrande diftonger och vackra snirkelskrifter i ett anteckningsblock, - Swedish, 185, blue eyes, tourist visa. "Thank you, here is the passport mr".
Runt omkring oss det röda gulnade dammet som virvlar och kaktusar rakryggade och stolta längs de saltstänkta vägarna
Taggiga och gröna, bevittnar min allra sista taxifärd mot gränskontrollen
Vi klev av och klev fram stod i kö framför alla män i gröna ylleuniformer i den varma hettan med hängandes kalasjnikovs längs med arslet
Utpumpade och hungriga, åter i det förlovade landet
på våra ryggar vilandes med ruset som ebbar och klingar ut
Där vid bukten reste vi oss och borstade av oss dammet
samtidigt som vi lämnade ett annat kosmos bakom oss