Alla drömmar vi lade av.
vi satte ifrån oss våra själar.
Klädde av oss mer än kläderna som ödelade våra hjärtan.
Det finns inget mer hjärtskärande att veta att allt du letar efter

aldrig finns i mig.
att allt du letar efter
dina svar
dina förväntningar
dina drömmar
som du vill dela
dom finns inte i mig.

Din hjältinna, kvinnan som ska stå bakom din rygg och din styrka när du inte har din egen.
Det finns band som ska bindas men jag kapar alltid innan något hinner börja.
Och det sorgliga är
att ni ser alla sidor
som inte är jag.

Dessa kvinnor ni beundrar. Dessa sidor. Styrkor.

Jag har det.

Men jag visar bara det som förväntas.
Tillgängligheten i nattens dunkel.

Och det finns inget djupt under kvällens pjäs.
Du spelar din roll, du spelar den precis som du vill.
Som det behagar dig.

Och jag spelar med.
Låtsas.
Maskerar min stolthet som inte finns. Den rinner över, ödelägger allt medan jag särar på mina ben.

Särar allt.
Från verkligheten till längtan som inte får plats.
Jag får inte plats.

När ni penetrerar allt som inte är jag.
Men jag är enbart kroppen ni ser.
Ni tar aldrig reda på något mer.