Hon sitter hopsjunken i den röda fåtöljen, tvinnar en blond lock fram och åter och verkar långt borta i sina tankar. Det rycker nervöst i ena mungipan och hon hoppar till var gång en bil passerar nedanför på gatan.

För tredje gången den senaste timmen går hon ut i badrummet och spolar kallt vatten över handlederna. Blir stillastående, betraktar sitt ansikte i badrumsspegeln och drar djupa andetag, försöker hålla andan så länge det går. Andas på glaset, drar med fingret, ritar en liggande åtta följd av två snirkliga bokstäver. Tillbaka i fåtöljen viker hon in benen under sig och börjar nynna på en tonlös melodi. Tårna spänns krampaktigt och hon klöser planlöst med naglarna i stoppningen.  

Dagboken: Det händer just nu. En fladdrande känsla av att det inte står rätt till. Den kom igår. Precis när jag hade läst färdigt kapitel 11 i boken. Kanske lite före, jag lyfte bara blicken från boken och kände det som ett vinddrag i rummet. Nåt subtilt, en liten lägesförändring bara, men utan röst och utan ljud. Men jag kände doften. Någon försökte ta sig in.
Jag slog bort det, tänkte inte mera på det. Tills elementen började susa. Väsandet lät precis som ord, på ett eget språk. De försökte varna mig för något.

Jag öppnar munnen försiktigt, smakar på luften, suger in meddelandet. Oron klättrar upp genom magsäcken, matstrupen, pressar ihop svalget och jag får inte längre luft. Måste böja mig bakåt för att leva. Luften känns hal, oljig, är inte frisk. Som om nån har blandat ut den med nåt. Jag bultar med knytnäven på mitt lår, hårdare, hårdare, vill känna smärtan. Den skärper sinnena, gör mig stark och beredd. Om nån vill mig illa. Jag måste känna på dörrarna, låsa alla fönster och tejpa igen alla öppningar i lägenheten. Ingen får komma in.

Det är kväll. Skuggor fladdrar på väggen i mörkret. Hon ligger raklång på rygg i sängen, lyssnar spänt ut i mörkret. Vid minsta ljud rycker hon till som om någon slagit henne, och sätter sig upp i sängen. Ögonen spejar in i dunklet, hon flyttar ansiktet hela tiden, rör det som en uggla som försöker få ihop sina sammanhang. Med ens glider hon ur sängen och smyger ut mot köket. Det är tyst i lägenheten. En enda matt lampa lyser svagt vid ytterdörren.
I korridoren ut mot köket håller hon sig längs garderobsväggen, stryker med ryggen mot skåp och lådor. Hon stirrar stint på motstående vägg, håller den på plats med blicken och tar sig sakta ut till köket.
Hon drar ut lådor, snabbare och snabbare, kastar ut köksdetaljer på golvet i jakt på det hon är ute efter. Till slut drar hon upp en kockkniv och en mindre brödsåg, håller dem framför sig i varje hand och vänder sig om ut mot hallen. Ett entonigt läte kommer ur hennes strupe och hon drar upprepade gånger med handryggen över näsan. Håret ligger i testar, platt, svettigt och klänningen har gått sönder i sidan. Öppnar frysdörren, sätter prövande in först den ena och sen den andra foten en stund, innan hon går vidare. Smyger sakta tillbaka genom korridoren mot sovrummet.

Halvvägs tillbaka blir hon stillastående, oförmögen att flytta sig. Blicken irrar ned mot benen, försöker lyfta dem men tar sig inte vidare. Hon sneglar hela tiden mot väggen, känner faran, hotet. Flyttar sig centimeter för centimeter, på stela ben som inte längre lyder henne. Oändligt sakta tar hon sig fram mot andra sidan, passerar tröskeln, andas ut och lägger sig i sängen. Den ena kniven lägger hon under kudden, den andra har hon i handen.

Dagboken: Jag har perfekt hörsel. Hör dem. Förut såg jag dem, där i korridoren. Bakom väggen, händerna pressade på, kom nästan genom. Jag höll avståndet men såg knogarna bulta mot plastväggens insidor. Jag sjöng motsången, den fungerar bara jag hittar tonen, rätt ton. Den fick dem att dra sig tillbaka. Skavde mot halsen, de ville ta mig där och kväva. Knivarna doftar metall. De tycker inte om sånt, vet att de bär krafter i sitt stål. Min kraft kommer inifrån. Måste stå emot. Bli immun, freda mig. Ett glas urin stärker kraften, smakar illa. Stänker resten på väggarna ute i hallen. Fräter ned, händer såras, varas och benen skaver. Men medaljongerna spår, sväljer och förgör.   

Jag har en punkt i taket. Så länge jag ser den vara där håller allt. Ingen kommer, inget rasar, jag är själv. Men den spricker upp, krackelerar, dras ut i långa svarta revor.
I en enda svepande rörelse faller han ned från taket, träffar mitt bröst med en duns och virar sin hala fjälliga svans runt min hals. Andedräkten är död, blåser unken dimma i min mun, rörelserna ursinnigt blå och den ormen glider längs mitt lår, sliter i mitt hår och öppnar så mitt sköte. Jag klöser, biter och hugger med min kniv. Demonen ler och tränger in. Den fjälliga ytan river blod och jag skriker, drar en nagel över strimmigt öga och sväljer kluven tunga som är hal.

Sängkläderna ligger i oordning. Kvinnan ligger tvärs över sängen. Nattlinnet är fastklibbat mot underlivet. I ena handen håller hon brödsågen. Kockknivens spets sitter fast i trägolvet. Bladen är strimmiga av blod. Plötsligt börjar ögonen röra sig under ögonlocken, verkar vibrera. Hon öppnar det ena ögat. Pupillen drar ihop sig inför ljuset. Andas lätt som en fjäril, reser sig på ena armbågen, stirrar ned mot sin mage.
En timme senare sitter hon i badkaret, tvättar sina sår och kropp. Rörelserna är långsamma, mekaniska och hon stirrar slött framför sig.

Dagboken: Han var här i natt. Kommer tillbaka, för att smitta mig. Bakterierna dör vid minus fem, frysen, frysen...måste lura...hushålla luften...kväva...hålla andan. Få slut.

Hon rör sig som en sömngångare. Morgonrocken är slarvigt knuten fram och tofflorna är alldeles snedgångna bak. Rullen med maskeringstejp blir allt tunnare. Varv efter varv rullas av och remsorna sätts upp runt fönstren, friskluftsintagen, fläktkåpan i köket och ytterdörren.
Spisen är gammal med tre plattor och en gammal opålitlig ugn, som aldrig har lyckats hålla rätt temperatur. Eller så beror det på gasen.
Tre lätta tryck och vridningar är det enda som behövs. Det hörs ett kraftigt pysande när gasen strömmar ut i köket. Hon återvänder till sängen, lägger sig tillrätta och stirrar upp i taket, fäster ögonen på den mörka fläcken. Hon slår ut med ena handen och rotar runt i nattygslådan. Till slut får hon upp en röd gaständare, som hon döljer i sin ena hand.

Dagboken: Slut angrepp.. frid...håller andan...kvävs eller bränn dig...döds. Kom...eller dra...bakom punkten. 

                                                                            @