i ett litet utrymme i evigheten
var vi viktiga för varandra
det var du som sa det, Rémy:
"finalement on est devenus des grands amis"

finalement: till slut. det var ett slut, då.
jag lämnade Paris och ditt panorama.
vad är det som tar slut, nu?
ditt panorama.

jag har vetat att långt borta
i det Paris jag lämnat fanns fortfarande Rémy,
som gick på konserter varje kväll
och hörde musiken med Rémys öron.

i ett litet utrymme i mig förblev du viktig
även när vi inte längre sågs eller hördes.
finalement on est devenus des grands amis.
för nu har du dött ifrån mig.

du har tagit Rue de Ménilmontant
och förlängt den, den sträcker sig nu ut ur detta livet.
jag vandrar uppåt och uppåt
men jag har fortfarande långt kvar till marknaden,
till hörnet där du står med din käpp och din Libération.
vi ska köpa ostar och meloner och röror,
du har en flaska vin hemma hos dig;
det är söndag, jag är bakis,
du har en hög med skivor att lyssna på.

jag passerar konserthallarna och caféerna.
jag är här är, där allt hände,
jag vandrar Rue de Ménilmontant tills jag dör.
du är död. det kan du inte hjälpa.