I dubbla rader tågade ni,
ni sjöng av ert hjärta, ert rusande mod,
i tunneln som öppnade sig steg ni in
att bli ett med det ätande mörkret

Och gråtmilda stod vi väntande kvar
i tron att ni alla för alltid var dömda
Slog vad gjorde någon, och andra skrek ut
all sin ångest, sin djupa förtvivlan

Minuterna gick, de blev timmar och dagar
Till slut blev de år, ja, till
sekel, millennier
Ingenstans var ni, vi andra var stumma

I dubbla rader tågade ni
mot ett öde som ingen oss levande känner
Vi drömde om er, men ni kom aldrig åter
Vi drömde om er i vår ömkliga tystnad.



23/11 2012