Det börjar tyst

Ett

Två

Ett

Två

Hjärtat börjar knacka mot revbenen
Staccatot ett ljud som växer
Bankar som mot en låst dör
klöser mot lungorna som ärr mot huden
håller händerna runt strupen men som ett stockholmssyndrom
som en kidnappning av skolelever
träffar kulan där det betyder något
blöder
men stannar kvar

Tre

Fyr

Tre

Fyr

Ändarna börjar bli suddiga i kanten
finfingersfumliga händer skakar och tappar greppet
kan inte hålla huvudet på plats
låter det istället fyllas med vatten
låter vätskan sprida sig genom kroppen
en kyla som mellan knotiga ben
skapar sig en frysbox
täpper igen alla kanaler
på skärmen är det myrornas krig
ögonen börjar svartna

Fem

Sex

Fem

Sex

Ett eko klättrar genom rummet
andetag
hjärtslag
trumman av panik som slår mot revbenen
som slår ut en ojämn rytm
ett dovt mullrande som pappersprassel
eller pennan mot skolbänken
Inget annat hörs

Sju

Åtta

Sju

Åtta

Benen på stolen som är hennes kropp håller på att gå av nu
Faller i marken med en smäll som släpper skärvor
av träet
ifrån sig

Nio

Tio

Nio

Tio

När vågen slutligen drar sig tillbaka
locket på grytan är på
och andedräkten prydligt knäppt till sista knappen
smeker hon kroppen för att se vad som saknas
vilka nya märken
stormen har lämnat efter sig

Hon känner sprickor i fasaden
men murbruk är för dyrt
för att spackla igen hål
som visar henne solen.