en föreläsare knyter sin hud den är tunn den är
bara ett biologiskt membran som hon knyter
längs det som kommer av att betrakta
detaljfrågor ger upphov till motsatsen
till svar. de större och rödare frågorna
sväller inifrån ut och hon står
med sitt för tidigt gamla ansikte
ett totem över en objektiv vinning en gång

och jag tänker mig huden som snart slits isär
hur den aldrig tas av bara kan
slängas (ej skänkas) på andra i ett försök
att måla år hundra enheter tyngre
för det finns ingen kunskap
som väger dig odöd igen i denna domän
där du vistas med dammkorn
och ligger i dimensioner där ingen
vill ge din orsak ett sällskap
och ditt livsval ett namn