ofta har jag så jävla svårt att andas
det är därför jag klär
paniken
i ord,
förodligade tankar om
känslan att stå på kanten
- du vet,
när du håller andan tills det svartnar

det är så jävla mörkt nu
aldrig förut har allt varit
så jävla värdelöst
så jävla mycket brist på mening
i ett och samma liv
det har fan inte funnits
förut

och folk frågar hur jag mår
jag pallar inte fejkleenden så jag kräks
så långt ifrån den sterila
känslolösheten

men

på nätterna
skapar jag nya listor
nya sound
det är något med takt och ton
som tvingar röret att vidgas

jag har en del
Norlie & KKV
- bubbelpop på scenen
sommaren 12
det kontrasterar ganska illa
till

alla svarta toner

jag har separationsångest
kan inte stänga av
när jag väl hittar en ny låt
kan jag repeata i timmar

vidöppet sinne
bakom halvöppna ögon
öron som kanaler
ett centra som vidgas
nya ljud hittar sin plats,
rätt direkt,
på något jävla vis

åh deras ord,
deras skapelser
romansen mellan takt och ton och
ord och mening

jag ruttnar lite i min pånyttfödelse
den grönmögliga avundsjukan
hur så mycket känsla
får plats i ett mästerv(ä)rk

på 3 minuter och 42 sekunder








(Julian, Fair game,

och innan jag somnar

We all need saving)