En gång
var vi alla hav
virvlade i djupet
frös vid poler
eller letade oss till en kust
och bröt loss
små bitar av sten
Vi kände varken smärta
eller girighet
eller den minsta lust
men bar på all världens
möjligheter
goda som onda
och
vi hade inget
förflutet

Kanske är det just det
som du känner
när du bygger ditt bo
intill en strand
när du slår dig ned
på en häll
lyssnar på vågklucket
när du leker som en utter
bland vågorna
eller
när du träffas av saltstänk
på din kind
och får en känsla av
något bekant

Det där flyktiga
är hela ditt liv
Tänk på det.



3/7 2015