Det var giraffernas natt giraffernas värld det var fläckiga själar och långa ansikten utslängda i rännstenarnas smutsiga pölar det var stenhusens djungel och piazzornas savanner där djurens svarta hovar dansade klick och klack mellan tomma cafébord och sprutande fontäner där badankor simmade i karnevalens skum Giraffer som betade frodiga balkonger giraffer som slog sina långa halsar om stela lyktstolpar i längtan efter närhet giraffers ögon som speglade himlen när de sträckte sina kroppar för att nå månen Avenyn bar inte längre den döde presidentens namn asfalten hade sprickor där söderns träd spirade glasen från tömda barer glimmade i vinrött när solen lägrade parkerna med morgonståndet och flocken av de höga vädrade att havet var nära Giraffer, ständigt giraffer ständigt nattens djur som betar bilparkeringarna i jakten på fina märken som råmar, som sjunger som dricker floden tom för att människorna som en gång bodde här skall kunna lämna nuet på ryggen av de stora utan tankar om varför Bergen sjunker i skymningsdjupet när hjorden vandrar från det förgångnas gränder Siluetten av halsarna sliter i månens slöjor när allt är klart för att dansa