Om du ändå gjorde allt du sa
så skulle det vara lite lättare
att bära dina kvarnstenar
men du bara pratar på du

som om det är en gärning i sig
att klä sig i påfågelskrud
den enda som tycks tro det
är du och du ser inte längre

vart alla dina läten fört dig
en stig på så tunn och sviktande is
att en orm slingrar lättare
genom eld och glödande kol

du kan inte övertyga någon mer
kanske inte ens dig själv
för när du öppnar munnen
ljuder blott ett misslyckande..