Det finns en öde plats
där skugglika böjda gestalter
lyfter stålkonstruktioner och svärtat glas
för att bygga vredens växthus

Där ivriga händer
bär in den mörka jorden
och vattnar den med besvikelsens berättelser
och surnad utandningsluft

När solen gått i moln
när stormen piskar
eller när den giftiga dimman tätnar
kan de skörda frukterna

Blommor som blemmor
på förtorkade kroppar
rosenfeber som hettar och bränner
eller små små celler som delas och växer

Den som nyss varit i ljuset
av värme och vänskap
eller kärlekens hetta
och söker svalka för galla och svavel
kan hitta sina fränder

Men den som vågar följa stigarna tillbaka
som känner doften av havet
eller längtan till det starka gröna gräset
kan hitta sin lisa för själen