Alla väggens blåa rankor
golvets knarrande parkett
ger en sluten glimt av tiden
talar utan ord som hörs

Någon gick en gång där inne
fann sin värld helt ny och ämnad
yvdes kanske för sin våning
gladdes åt det blanka träet

Gatan nedanför var knappast
mer än bondens stig på landet
Fönstret måste hållas slutet, annars
trängde in odörer

Och en spelande fiolman
stängde ute stadens ljud
När han rörde vid sin fela
gav han skjuts till sköna ängder

höljde rummet med musiken
när med vin och varm choklad
husets herre njöt behagfullt
i det hem som var hans borg.



7/8 2015