i den här
dammen
sprängs jag
en dag
kommer jag kvävas
fastna under ytan
alger
som ett täcke över huvudet

det var väl mitt fel för att jag lät mig
ruttna?

jag var aldrig
arg innan,
jag stängde in
allt
minimalt med syre
för energifyllda skapelser
de tar ut sin rätt någon gång

jag har hat
det är liksom
ett tillstånd
jag hatar
livet i sin jävla smutsiga riktighet
hur jävla fult och falskt
det glittrar

nu efteråt
är det väl för fan självklart
ingenting så bra
får lov att överleva

därför håller jag dig krampaktigt
därför sover du i min säng,
varje natt
därför gråter jag när du går
till jobbet
för att köpa mjölk
för att trösta någon annan
jag har panik
över att min panik
ska få dig att vända om,
springa
ändå
håller jag dig krampaktigt

älskling

du är det enda jag har kvar
som är för bra för att hålla