Han stod framför mig
jag kände igen honom
på en gång
han ser likadan ut
som när vi var ihop.
Han sträckte fram sin hand först
han frågade hur jag mådde
men jag vet inte ens nu
vad jag svarade.

Min hand böjde sig fram
för att smeka hans kind
han var tyst
men hans ögon berättade allt.
Ödet för livet det är
att han bor någonstans söder
trots all sin skönhet
såg han ledsen ut.

Copyright: Arnela Kurbegovic