Visst är digitaliseringen en fantastisk sak. Underlättar handel och information mellan företag och privatpersoner. Men samtidigt är vi fångna i ett fascistiskt system av likriktning. Många jobb försvinner  också genom att tidsbesparande moment kan införas genom digitalisering. De anställda blir nåbara på i stort sett alla dygnets timmar för att stå till tjänst.

För så kort tidsrymd som för trettio år sedan fanns det i Sverige en stor mängd resebyråkedjor som producerade alla sorters biljetter; flyg- tåg och bussbiljetter  samt var även agenter för charterresor. Dessa resebyråer hade biljettavdelningar som satt och slog i tariffer och skrev ut biljetterna för hand, t.o.m platsbiljetter. Vilken tidsspillan mot nu. Resebyråerna beställde wagon-lits och sittplatsbiljetter utomlands genom att använda en apparat som hette telex. När digitaliseringen kom dog hela denna bransch. Nu beställer företag och privatpersoner på nätet och får ett kodnummer att visa upp vid resetillfället.

Nu är det flera andra branscher som ligger i själatåget; bland annat dagstidningsbranschen då folk läser nyheter på nätet eller i lokala gratistidningar och får nyheter genom TV.

För säljföretag är digitaliseringen en verklig guldgruva så man kan kanalisera reklam direkt till personer som visat intresse för vissa produkter.

Men för gamla och sjuka innebär digitaliseringen ett ohanterligt galler som de är fängslade bakom.