Nä trolla
stundom bjua te dans
ä då hoppa å snurra
å yra i var bolla
utan finess å elegans.

Bylsig ä då var bak
knölfotan skorvig
rockan riven te frans
tockan ä dessas smak
nä dä små liven
lurviga svänga sin svans.

Luggan ä då kammad, å smord
mä kåda... för si då den fås
käpprättad å gjord...liksom anammad...
te ena tuppkam fylld av blod.
Mä jäklar å anåda
ä pälshåre sprättat å sotat
mä doft av tjära
då kan ja berätta
att inga fisar... en då... besvära.


Mossige ä di i roten
å grove, å stornäste
åsså krumme i kroppekoten
såväl store som små
ganske så
dumme i knoppen.

Dansen hå, hå, den gå
mellen busker å snår
ned falla grenar
å en å annen... ramler väl då.
Di snubbler, triller, skräner å famler
slå sig... så i pannen
så di stjärner se.... he, he!
Sickna vrickade vildhjärner.

Ja dä rockas väldelia fett
nä trolla bjua te dans
så ä dä, utan vett å sans.





Gurra-Aktersnurra