Kärlek
Mona Barbro
Jag fattar ej att du är stor trots ditt barn vid handen
du satt ju nyss här på vår gård och lekte uti sanden
Förstår det ej hur tiden flytt nyss åkte du på grinden
och sprang omkring i trapporna och lekte uppå på vinden
När jag kom hem vid middagstid då kom min lilla tjej
och alltid när jag satt och åt du satt i knät hos mig
Du visste alla småkryps färg och deras minsta drag
och livet var ett äventyr med solsken vaje dag
Så minns jag ifrån skolan sen när du kom hem en dag
med alla talen räknade och rätt-vad du var glad!
Sen minns jag dina snabba steg och glädjen i din blick
när du kom in och visar mig-när körkortet du fick
Jag minns väl alla killarna som hängde på vår port
och hur vi for och sökte dig när klockan gått för fort
Så kom den dag du flyttade du ville själv dig rå
men då och då tillbaks du kom till flickrummet ändå
Nu bor du åter nära oss du kommer hit var dag
vi har så roligt med din son han gör oss ofta glad
Men genom fönstret här ibland jag ser en liten tjej
som bygger sandslott med en sked - och liknar mycket dej…
A.A.Dahlgren
www.lyriksidan.se