tog sats
inför
verkligheten

inför stråkarna
molnen
spegelsalar
och alla andras

ögon

men allt
stannade av
blev stumt



tog slut



så under höstvindarnas
föraktande viskningar
låter jag tonerna

rinna över min rygg

medan dina andetag
rasar farligt fort
i min nacke



allt som brann
så intensivt då
är aska nu



så jag sitter här
med mina
rostiga fingrar

i dimman
av allt
jag en gång gav


mitt liv