Drivved
Horisonten varsamt lugn
och solbrända segel
stormen har bedarrat
vattnet likt en spegel
rör sig i stillsamhet
med fasorna från havet
drivved och gummibåtar
från mänskliga navet
Drivved av spillrorna
från de som lämnat land
de som sökte trygghet
på en främmande rand
förföljda av orätten
som havet bjuder på
ett tragiskt människoöde
så svårt att förstå
Drivveden i gungning
likt mänsklighetens estrad
historiens upprepning
längs obildbarhetens blad
offren av tyrannerna
till hedersamhetens skrift
det som aldrig får glömmas
mot evigheten på drift
Skeppsbrottens offer
blottar sig i solljuset
vågorna mot strandremsan
drivved söker gruset
skammen är fullbordad
för dem som armod ser
en väg mot förintelsen
där ingen lindring sker
En kust utan framtid
snart vår arma jord
drivvedens dilemma
som melankoliska ord
världen gräver sitt dike
sin självutnämnda grav
arvsmassans förstörelse
av mänsklighetens nav
(Copyright © ULJO)