Denna resa va jag bara tvungen att fästa på detta ark.
Jag landade i storstadens myller av folk som sprang åt olika håll för att hinna med bussen eller tåget till just sin destination.
Jag kan inte låta bli att förundras över varför man inte ställer klockan en kvart före innan man ska gå så man slipper jäkta.

Får stilla min nyfikenhet senare för nu skulle jag själv ta mig till hotellet
'Sparven' som låg inklämd mellan två höga skyskrapor.
Har jag gjort något tokigt igen säger min inre röst samtidigt som jag känner
mig iakttagen utav en herre som kikar fram från ett fönster som står på vid gavel. Vilka magiska ögon hinner jag tänka när en hand tar tag om min
väska och börjar fösa mig framåt.

- Hallå där , vad gör ni?
- Visst är det Nora ni heter , som skulle komma klockan tio idag till vårat
hotell Sparven och jobba eller ? så ler han.
- Jo, jag heter Nora och har bokat ett rum på hotell Sparven men något jobb har jag inte hört om. Jag är här på semester sa jag , och ni heter?
- Ja, förlåt , Roger heter jag och är eran värd eller betjänt idag eller till och med under eran vistelse hos oss.

Jag vart alldeles mållös av denna herre som pratade på och va så vänlig att jag funderade om jag verkligen kommit till rätt hotell.
Roger lotsade mig till mitt rum, gav mig min nyckel och bad mig ta det lugnt medans han försvann i ett huj.
Jag satt mig i sängen och kunde inte annat än le. Vad sjutton har jag hamnat
nu i för dilemma, ska jag säga att jag måste vila och får under inga omständigheter arbeta en enda minut.

Doktorn ordinerade mig vila i en månad och han sa klart och tydligt åt mig! Det innebär 'vila' Nora ! Inget arbete eller stress av något slag.
Alltså måste jag lyssna på min kära doktor nu och 'bara vara' , ta det lugnt med vad jag än företar mig. Läsa en bok, äta, spatsera i stadens centrum, upptäcka några roliga saker som du kan köpa hem som ett minne för livet.

Medans tankarna malde runt i huvudet på mig hörde jag någon utanför min dörr och till slut kom knackningen.
-Hallå Nora , hur går det för dig därinne?
Jag fick inte fram ett ord över mina läppar. Vart stum som en staty på ett podium. Det började snurra i huvudet och utan att jag förstod varför
så låg jag på golvet . .
Jag hörde någon kliva in sedan vart allt mörkt som i natta.

Nästa gång jag vaknade låg jag i sängen omvirad med ett täcke som va så hårt omlindad att jag inte fick luft.
Nu kom Roger in med ett konstigt ansiktsuttryck och jag bara stirrade på honom, funderade vad som hände. .
- Jag ber så mycket om ursäkt sa han, jag visste inte att du hade ordinerats semester en månad. Härmed ska du bara vila och jag tar hand om allting, oroa dig inte.
Jag kunde inte annat än nicka för jag va så omtöcknad.
Sedan måste jag ha slumrat bort . Va det inte morgon när jag kom till hotellet eller va jag så vimsig så jag inte mindes det.

Jag drog undan täcket och försökte resa på mig men benen bar mig inte.Vad sjutton har han gett mig för medicin som har gjort mig så vinglig att jag inte ens kan stå på benen.
Åter igen öppnades dörren och Roger klev in.
- Hej på dig Nora , hur mår du? Du har sovit några timmar.
- Ja, tydligen sa jag, men vad har jag fått för medicin eftersom jag är så yr i huvudet. Jag brukar inte bli såhär av mina tabletter.
- Ingen fara Nora , du är bara utarbetad och har ordinerats vila , du har
'Gått in i väggen' som det heter, utav stress och påtryckningar av olika slag.
Låt mig få ta hand om dig under din vistelse hos oss.
Du ska få duscha nu och sedan hämtar jag dig till middagsbordet, det är uppdukat speciellt för dig.
- Tackar så mycket sa jag, det är så snällt av dig.
- Inget att prata om sa Roger, vi ses om en stund.

Medans jag stod i duschen och tvålade in mig kom alla konstiga tankar
flygande genom huvudet. Hur i hela friden har jag hamnat i denna situation?
Ville inte tänka mer på detta, gick sakta in till sovrummet och klädde på mig en sval dress i rött, min älsklingsfärg.
Gick sakta nerför trappen eftersom jag inte såg till Roger , tittade åt
höger och där stod han med ett leende på läpparna och sa:
- Åhh , där är du ju, Välkommen! Slå dig ner så kommer jag med förrätten.

Det vattnades i munnen på mig redan kände jag, mums va gott det ska bli med lite mat . .