Var väl egentligen bara tvungen att gå hem genom lördagsnatten igen
Vänt upp och ner på liv och vin igen
Lade mig på vågstänkt granit vid dig
Alla gester om att jag var tvungen att gå
Men jag ville känna din smak brinna i mig
För runt dig var inte stenen lika grå
Tänk att alltid känna så
Krälade på varandra över oljan i kanalen
Skeppsklockor, grafitti, dånande tåg och nån som igen frågar vad jag tänker på
Är det såna som du som finns i den nya staden?
Tänk att alltid få känna så
Kan väl egentligen aldrig bara gå hem igen
Under lagunerna på månen
Feminina händer under mina kläder - avskalade till stål
Tänk att alltid få känna så