död blick med spagettiben
tar aldrig alvedon men tar massa ipren

jag blir en storm som river upp
när jag drar lirkar ut kaststjärnor du satt fast i bröstet när jag sov
som glasbitar man drar ut ur handen när man hållit i glaset för hårt

samma ton på pianot, röda fingrar som ordningsvakter kvart över fem
döda ögon igen
spelar fast ingen hör
slår hårdare,
slår igen
och igen
och igen
dom enda som ville ta i mig var ambulansmän
och jag tänkte som när man säger till någon på skarpen,
"du, du känner inte mer efter denhär kvällen"

ville ena oss genom att riva isär mig som IRA
och skrev på väggen att jag inte ska

jag var alltid någon du kunde ringa
men jag är aldrig någon du vill ha