Mina händer skakade och jag hoppades
att fler ambulanser skulle komma till de tre
som redan fanns på plats
Jag tror jag satt där med den lilla ängeln i två timmar
i det ständiga smattret varvat med sporadiska
rop av rörelse
Jag skakade kraftigt nu. Jag böjde mig framåt och väste intensivt:
ambulans! ambulans! ambulaaansss!
Men ingen ambulans kom, bara en sopbil och en blå buss.
Jag kved av besvikelse
Ängeln tittade på mig med en blick av både medlidande
och överseende och sa:
"Det kanske går bättre om du inte tjatar"
Sen tog han tärningarna och kastade dem
hårt mot bordsytan. Han läste av bilderna
och bestämde snabbt som blixten
vilka han skulle slå om.

(bildyatsy)