Radioröst idag säger

Jag skriver inte för kultureliten

Fan va bra sagt

Själv skriver jag mer

för att förstå mina känslor

läka mig själv

och allt som drabbar mig

i form av örfilar av livet

likafullt kärlek till mycket

och någon

men inte på det sätt

det fokuseras i min egen radio

Något HELT annat

långt ifrån sexismen

som ramlar över oss

Utanför mitt köksfönster

Stark sorg när nästan alla löv

på träden gett upp och ramlat av

Jag säger högt till mig själv

det vet du väl att de återvänder

nästa vår med solvärmen

Tänk om jag kunde säga detsamma

om den plack som för varje dag

förpestar mitt liv och mina

hjärnceller förgiftas blir till

ensamma dagar där jag

 upprepar vad var det

jag skulle göra idag

Jag tittar upprepade gånger 

i almanackan; svårt inte bli ängslig

känna sig udda; en kort tjejtant med en

förgiftad kropp av något som i mitt fall

inte ens är ärftligt

Som alltid ätit så nyttigt som jag orkat

Föredragit grönsaker, rotfrukter

och så vidare för att det var godast

Blev jag drogad på en Östermalmskrog

av grabbar i överklassens drogköpare

så att jag snabbt drog iväg men föll helt

handlöst i gatan när INTE EN MUSKEL 

gick att styra ned från trottoarkant

till gata och föll handlöst med en

hård duns i pannan o armarna rakt ned

på sidorna med en passerande bilist som

snabbt såg att något var fel, och skjutsade mig hem

Vilket öde om det är dessa killars fel, då förefaller

mitt liv ännu mer absurt och meningslöst

Jag vill ju så gärna tro på det goda inom alla

Likaså smärtsamt att på t-banan bli tilltalad

av en ung tjej som säger att hon är rädd att

sitta på tåget nu efter det som hänt i Paris

Det förstärker bara känslan att vi inte får

låta s k självbombare ta över vår planet

förvandla den till en sjuk, okänslig övergiven

livlös trakt där bladen aldrig mer slår ut

och inte en fågel sjunger mer

ingen poet kommer att dansa

bara en ekande iskall tomhet