Sinnets mörka timmar suger det sista ljuset ur glödlampans glödgade tråd
Molnen seglar osynliga tillbaka genom natten
Den ensamma krigaren lyfter bägaren till en sista skål
Vandrar hem med nytt hopp om färder på grunda vatten
Stegen blir tyngre för vart kliv han tar
Blicken lir suddig och de svar han hade nyss finns inte kvar
Skålen han lyfte var sorglig och tom
Liksom var hans flyktiga visdom
© Pretty Poet