Allting är för sent
det är en känsla jag har
jag kan inte sätta mig att knepa och knåpa med något
och vara glad som ett barn som bygger slott och städer i Lego
allting är för sent och jag kan inte bli någonting utanför internet.

Det sägs att min generation är en generation av pessimister
när det sägs, låter det alltid som något konstigt
efter allting som redan är gjort
allt befriande som gick fel
och även om jag inte är en av dem
så känner jag av det varje dag
att kärleken har kallnat
och att vi alla ska tvingas leva i ruiner.

Kanske har jag fyrtio år kvar att leva
kanske har jag femtio år kvar att leva
kanske har jag sextio år kvar att leva
kanske fem, sex, eller sju år kvar
ingenting av detta känns roligt
och en framtid att skyffla undan
det mänskliga avfallet
medan blodet samlas i munnen
det är ingenting för mig
född som jag är igår.