Sista Slåttern

Översättning av
Anders G.J. Rhodin, 2015

Det finns en plats som kallas Fjärran Äng
Där vi aldrig kommer att ha slåtter igen,
Eller så går talet hemma vid mangården:
Att den ängen är trött på människan.
Så nu är tillfället för blommornas tid
Som ej tål plogning och slåttningsliv.
Det måste dock ske nu, under årstiden
Innan slåtterns slut locka fram träden,
Innan träden, beskådande gläntan,
Intågar med sina skuggrika välden.
Det är bara träden som jag fruktar,
Att blommor i dess skugga ej blomstrar;
Det är inte längre människor jag fruktar;
Ängen är färdig med att tämjas av dem.
Platsen är för närvarande er och min
För er, Å ymniga blommors tid,
Att helt överta och där växa vilda,
Alla sorters färger utav blommors liv,
Jag behöver ej kunna er vid namn.

The Last Mowing

Robert Frost, 1928

There’s a place called Faraway Meadow
We never shall mow in again,
Or such is the talk at the farmhouse:
The meadow is finished with men.
Then now is the chance for the flowers
That can’t stand mowers and plowers.
It must be now, though, in season
Before the not mowing brings trees on,
Before trees, seeing the opening,
March into a shadowy claim.
The trees are all I’m afraid of,
That flowers can’t bloom in the shade of;
It’s no more men I’m afraid of;
The meadow is done with the tame.
The place for the moment is ours
For you, O tumultuous flowers,
To go to waste and go wild in,
All shapes and colors of flowers,
I needn’t call you by name.