Du sitter utanför dörren
där julstjärnor sprider sin glans.
Men vi rusar alla förbi dej
som vi inte såg att du fanns.

Du säjer ditt "hej" å så ler du,
så vackert,som sorger ej fanns.
Men jag tror att du sitter och önskar
att du var någon annanstans.

Vi andra, vi stressar och väljer
bland allt som hör julen till.
Skinka, korv och sylta
ansjovis och inlagd sill.

Vi är noga, inget får glömmas.
Allt skall vara som förr.
Men vi glömmer all världens ondska,
och flickan, vid Oxens dörr.

Men du, som sitter där ute.
Har du fått nått i mössan din,
som kan värma i gråkalla kylan
och trösta ditt sorgsna sinn?