"Dricker du champagne?"
"Nej"
"Öh, okej?"
"Titti champagne" hon ruskade på huvudet.
"Inte du heller... Linda?"
"Nej tycker inte champagne är gott."
"Okej, men vad skulle vi med sex glas champagne till om ingen dricker det?
"Jonna gillar champagne" svara Linda. Och Jonna säger "för vi har betalat för det" jag fattar verkligen inte... deras tänk. Jag skämdes för sällskapet varje gång servitrisen gick förbi och såg våra fulla champagne glas. Det slutade med att vi gav bort det mesta. Jonna drack ett halvt glas. Linda drack ett kanske? Två gav vi bort till två damer som trodde först att vi körde något fulspel. Tittade misstänksamt på Linda. Tittade intresserade på mig. Log. Jag log tillbaka, sen vände jag blicken. Det leendet var en lögn. Och den ringde falska signaler genom min kropp. Det hade varit trevligt. Riktigt trevligt. Nu satt jag bara och väntade på att vi skulle dra hem. Tio minuter till tolvslaget... Suck. När alla räknade ner det fiktiva datumet som bestämmer att det snart är ett nytt år. Det kändes som ett barnkalas. Fulla och glada... men över vad? I övermorgon så börjar dem flesta jobba igen. All denna glädje. Men ingenting har förändrats. "Vi har betalat för det" vilken konstig mentalitet...