Oönskad står jag utanför och
gråter häftklamrar som
affischerar din låsta port med
ointressanta erbjudanden.

Avig och ful är min längtan.
Sömmarna slarvigt sydda efter
mina snabba försök att
lappa ihop där
din sax klippte hål.

Önskar reformera mig
lukta attraktivt
le med
självsäkra tänder och
ta dig för
en sanning i mitt liv.

Men alltid träffar något av
tvivlets hagel när
den dubbelpipiga bössan avfyras åt
mitt håll.

Alltid infiltreras mina tankar av
dubbelagenterna som
aldrig går att lita på.

* * *

Avstånd får bli min vallgrav och
intighet mina murar som
jag bygger runt det lilla som
finns kvar.

Här inne ska jag bygga mina arméer av
självklara ord att
säga nästa gång vi ses.

Här inne ska jag lagra mina
bästa smaker på flaskor att
öppna i ditt sällskap.

Här inne ska jag baka ett
bröd, varmt och mjukt, att
bjuda dig på.